Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Två år av spännande artrosforskning med doktorand Amanda Sjögren

Amanda Sjögren sedd snett bakifrån, hon tittar in i kameran och arbetar i labbet.

Förra året fick vi vid flera tillfällen möjlighet att ta del av Amanda Sjögrens arbete under hennes tid som doktorand vid enheten för klinisk epidemiologi inom ortopedi vid Lunds universitet.

För dig som behöver en påminnelse kring vad Amanda gör finns de tidigare delarna att läsa här, eller om du scrollar längst ner på sidan. Kort sammanfattat fokuserar Amanda under sin doktorandtid på knäartros på molekylär nivå. För sin forskning använder hon sig av mänsklig knävävnad, något hon berättar är en värdefull källa. Den donerade vävnaden kommer dels från avlidna personer som valt att donera vävnad till forskning, dels från levande personer som gjort en protesoperation till följd av artros. Vävnaden från avlidna personer representerar en frisk grupp, så att de i forskningen kan jämföra frisk och sjuk vävnad. 

Det har snart gått två år sedan Amanda Sjögren började sin doktorandtjänst och hon berättar att det känns som att hon kommit en bra bit på vägen. 

Två år innebär halvvägs igenom den fyra år långa doktorandtjänstgöringen och vi undrade om det händer något särskilt i samband med detta. Amanda berättar att det nog kan se olika ut vid olika universitet men att medicinska fakulteten vid Lunds universitet har en halvtidskontroll  där doktoranden får presentera vad den gjort hittills samt berätta om projektplanen fram till disputation. Till halvtidskontrollen kommer granskare för att ge feedback och ställa frågor kring arbetet. Amanda berättar att hon känner att hon har koll på sina projekt och att det finns en bra plan. I den avhandling som ska färdigställas till slutet av doktorandperioden ska bl.a. två publicerade eller accepterade artiklar finnas med . Amanda berättar att det finns många tidskrifter med olika inriktningar och att de olika tidskrifterna kan ha olika riktlinjer man behöver följa. 

Senast vi intervjuade Amanda berättade hon om ett manus som hon tillsammans med några kollegor höll på att skriva och som de planerade att skicka in till en tidskrift. Manuset skickades in i slutet av sommaren 2023 och under hösten fick de tillbaka det efter att ett antal experter läst igenom och kommenterat arbetet. Amanda berättar att som författare får man då läsa igenom kommentarerna och antingen korrigera utifrån responsen alternativt argumentera för sin sak om man inte håller med. Amanda berättar att hon även spenderade en del tid i labbet i samband med revisionen för att verifiera resultaten. Nu är manuset inskickat igen och Amanda berättar att det inte är ovanligt med fler kommentarer även andra gången det skickas in och att manuset därefter eventuellt accepteras och publiceras. Att få något publicerat i en tidskrift är alltså tidskrävande och Amanda berättar att det kan vara dyrt också, beroende på vilken tidskrift det gäller.

Amanda har andra projekt igång parallellt, ett där hon tittar på proteomik i brosk och har samlat in broskdelar som hon analyserar i labbet. Här är planen att färdigställa data under våren för att kunna påbörja nästa fas med dataanalys och skrivande under sommaren. Utöver det arbetar Amanda med ett histologiprojekt där dataanalys är nästkommande steg. Histologi innebär att man tittar på en tunn bit vävnad i genomskärning, som färgats in för att synliggöra strukturer i vävnaden.  För brosk specifikt finns det tidigare publicerade studier som beskriver ett graderingssystem för grad av artros från histologibilder. Dessutom arbetar hon med ett tredje projekt där hon ska skriva manuset, data är redan insamlad. 

En hel del tid har spenderats i labbet och Amanda berättar att hon känner sig mer varm i kläderna där nu. Det finns även mycket bra hjälp att få av kollegor som har god labberfarenhet, vilket är en trygghet. Efter att ha testat och därefter utfört något själv blir man dessutom mer säker och klarar av det på egen hand nästa gång, säger hon.

Tidigare har Amanda berättat om att hon fått möjlighet att delta vid flertalet konferenser såväl i Sverige som utomlands. Hennes nästa konferens blir vid OARSI (Osteoarthritis Research Society International) i Wien i april. Det är en större konferens än den hon var på i Italien. Konferensen är inriktad på artros och där finns möjlighet att lära sig mycket och nätverka med andra i branschen. Amanda berättar att hon dessutom ska presentera en poster under konferensen; den är baserad på det manus som skickats in till en tidskrift och som förhoppningsvis snart kommer att bli accepterat. 

Vi undrade vad Amanda tycker är bäst med tjänsten, såhär efter halva tiden. Amanda berättar att en sak som hon uppskattar väldigt mycket är den frihet och flexibilitet som kommer med tjänsten, samtidigt som det också ibland kan vara utmanande av samma anledning. En stor fördel som Amanda upplever är att man får ta mycket ansvar för sitt arbete, hon trivs med det. Amanda berättar också att hon tidigare arbetat i en annan miljö där tider och arbete var betydligt mer styrt vilket ger en annan känsla som hon inte trivdes lika bra i.

Vill du läsa mer om vad som ingår under en doktorandperiod vid medicinska fakulteten vid Lunds universitet? Då hittar du det här.